Välkommen till Tullsåkra gård!

Hur och när hamnade vi här?

Vi köpte gården år 2003, och vi har väl inte ännu fått den precis så som vi vill ha den. Det tar betydligt mera tid än vad vi trodde från början. Ibland känns det som om vi mest fick göra snabbinsatser för att lösa uppkomna problem snarare än en metodisk förändring till vad vi vill ha. Men, trägen vinner, och till slut skall vi väl nå åtminstone delvis fram.

Att flytta från något till något

Att flytta från en bykärna och ut på landet kan vara ett stort steg för nutidsmänniskan. Helt plötsligt är man själv. Mörkret är kompakt och för första gången på länge ser man vintergatan på himlen. Naturen kommer närmare. Rådjuren går ända fram till knuten ibland, ett vildsvin lämnar fotavtryck efter sig i den nysådda vallen, gladan och ormvråken patrullerar ägorna och räven, den drummeln, plockar en höna mitt framför näsan på oss. Och ändå är det något som fattas. Var är alla fåglarna, fladdermössen, insekterna, humlorna och getingarna. Och var är dom förhatliga myggen. Allt det där fanns i överflöd i Blekinge, där Ronnie växte upp. Här saknas det nästan helt. Orsaken är naturligtvis att vår gård ligger i ett utpräglat odlingsområde. Runt om oss finns det åkermark, vilken bönderna strävar efter att sköta på bästa sätt. Då är den biologiska mångfalden illa ute. Allt effektivare besprutningsmedel har tagit bort det mesta av mångfalden. Det här bestämde vi oss redan från början för att ändra på. Därför har vi aktivt försökt skapa goda miljöer för alla möjliga olika djur- och växtgrupper under den tid vi bott här. Allt eftersom upptäckte vi också att det visst fanns en biologisk mångfald här, även om den inte var som för 50 år sedan i Blekinge, men vi såg också alla de hot som fanns mot den. Vi bor på övergången mellan slättland och skogsbygd, i den så kallade Mellanbygden, trots att Hörby kommun förgäves försöker få det till en ren slättbygd. Dom borde kanske komma ut från sina nya skrivbord lite och se sig om!

Vaddå bo på landet?

Ja, någon sorts plan bör man ha när man tar ett så stort steg som vi upplevde att detta var att flytta hit ut, fast det hade inte vi egentligen. Visst hade vi pratat om detta många gånger förut, men då stannade det bara vid prat. Sedan börjar man fundera. Kan man leva på landet i dag på en så här liten gård utan andra inkomster. Det begrep vi fort att det var omöjligt. Kanske om vi hade börjat med detta för många år sedan, men inte nu. Hur skall man då disponera sitt liv? Bo på landet och ta vara på en och annan godbit, och så jobba i staden. Så fick det bli tills vidare. Numera är det aktiva arbetslivet slut, och då måste man ersätta det med annat. Dessvärre känns det inte alltid som om vi lyckats. Vi brukar tala om att vi sitter här och "stretar emot" utvecklingen, och det är kanske den bästa förklaringen. Det är ändå inte helt rätt, för vi tar aktiv del i den också och försöker styra den så gott vi kan.

Något som genomsyrar?

Har vi då inte några visioner. Jo, det finns det gott om, men de rör sig på det lokala planet. Att ha djur omkring oss, egen produktion av mat i viss utsträckning, odla giftfritt utan att på något sätt vara rabiata eller kategoriska, skapa en biologisk mångfald runt oss utan att störa grannarna för mycket och att försöka upprätthålla gamla drag i landskapet på vårt eget sätt, ja det är några av våra målsättningar. På sikt måste dock gården generera lite inkomster. Just nu funderar vi på hästdragen natur- och kulturexkursionsverksamhet. En tanke vi har rör ambulerande grönsaksförsäljning med häst och vagn. Vi får se vad det blir. Än så länge kommer våra yrkesliv tillbaka i viss mån emellanåt, genom att Christina tar en del vikariat som textillärare och jag gör en del utredningar mm åt t ex arkeologer eller länsstyrelser.